Mats Kolmisoppis återkomst efter den uppmärksammade debuten med Jag menar nu är en intensiv och formmässigt djärv skildring av tre unga kvinnor som befinner sig mellan gillestugornas ungdomsgemenskap och världen utanför.

"Ryttlar" gör en fågel som "håller sig still i luften med hjälp av snabba vingslag", och precis detta tillstånd av både stillhet och fladdrande rörelse beskriver Kolmisoppi med närmast fotografisk exakthet. Det är en bok som utspelar sig i vardagliga miljöer, men samtalen "ryttlar" som spanande falkar över banalt och klokt, ivrigt sökande efter något att fästa blicken på. Men det är också en berättelse om ett sönderfall: trions sönderfall, textens sönderfall, jagets sönderfall.
Ryttlarna rör sig mellan ögonblicksbilder och inre monologer och dialoger, mellan kortprosa av mer traditionellt snitt och textstycken som är som gnistrande skärvor.