Trafikskadelagen innehåller bestämmelser om rätten till ersättning för skada i följd av trafik med motordrivet fordon, s.k. trafikskadeersättning. Sådan ersättning betalas i stor utsträckning på objektiv grund, dvs. oberoende av om någon har varit vållande eller inte. Ersättningens storlek bestäms på skadeståndsrättsliga grunder. Samtidigt fjärmar sig lagen från skadeståndsrätten i andra delar, bl.a. eftersom ett syfte med lagen är att trafikskador som utgångspunkt ska belasta trafikförsäkringar och inte den som har råkat vålla en skada. Lagen innehåller även bestämmelser om vilka fordon som måste ha trafikförsäkring, om vem som får meddela en sådan försäkring och om olika former av återkrav m.m. Därutöver finns även bestämmelser om vilken funktion en svensk trafikförsäkring kan fylla vid resor i andra länder och om andra gränsöverskridande frågor. I kommentaren förklaras trafikskadelagen paragraf för paragraf. Kommentarerna omfattar utdrag ur och hänvisningar till förarbeten samt hänvisningar till rättspraxis och litteratur. Vidare förklaras hur lagen förhåller sig till EU-rätten och till andra internationella samarbeten på trafikområdet. I vissa delar tillämpar försäkringsbolagen en mer förmånlig praxis för de skadelidande än vad som följer av lagen. Även grunderna för denna praxis redovisas.