Till barnhuset kom barn vars föräldrar inte längre förmådde försörja dem, antingen för att de var utfattiga eller för att den ene eller båda föräldrarna avlidit. Det var alltså de minst privilegierade, undersåtarnas undersåtar, som togs in i huset. De berövades sin frihet men fick i gengäld skydd, kläder och mat för dagen och de fick lära sig läsa och skriva i barnhusskolan. "Den här boken är ett slags minnessten, ett försök att lyfta upp barnhusbarnen ur deras anonymitet, att göra deras stämmor hörda över två sekel." Så formulerar sig pedagoghistorikern Per-Johan Ödman och historikern Mats Hayen om sin undersökning av barnen på Stora Barnhuset i Stockholm under några år i mitten av 1700-talet. Boken är rikt illustrerad med historiska bilder.