Samtidsarkeologi är ett växande forskningsfält. Men vad motiverar arkeologiska studier av tidsperioder från vilka det finns ett överflöd av andra kunskapskällor? Vad kan samtidsarkeologin tillföra utöver det vi redan vet? Kan materiella lämningar vara viktiga på andra sätt än som kunskapskällor? Och hur ska uppdragsarkeologin och kulturmiljövården i stort förhålla sig till sentida objekt? Dessa och andra frågor diskuteras här utifrån en rad olika fallstudier. De tar oss bland annat med till lämningar efter en dansbana i Bohuslän, Roskildefestivalen i Danmark, havererade flygplan i Storbritannien, sovjetiska missilbaser på Kuba och till Historiska museet i Stockholm.