När en individ rör sig över gränserna inom EU aktualiseras ofta frågor om hur EU-medlemsstaternas system för individbeskattning förhåller sig till EU-rättens principer om fri rörlighet. Ett grundläggande drag i inkomstskatterätten är att den stat där en person är bosatt (hemviststaten) beskattar personens globala inkomster och därigenom på olika sätt beaktar den enskildes skatteförmåga. När personer bor i ett land och arbetar eller har inkomster i andra länder (källstater) kan det emellertid uppstå situationer när hemviststaten inte längre har möjlighet att beakta den samlade skatteförmågan.

Den övergripande frågan som behandlas i boken är vilken medlemsstat som i sådana situationer har ansvaret att beakta personliga förhållanden och andra skatteförmåner. Av ett klassiskt rättsfall från EU-domstolen – Schumacker – framgår att hemviststaten har det grundläggande ansvaret att beakta en enskilds skatteförmåga, medan ansvaret kan övergå till källstaten i vissa undantagsfall.

Syftet med boken är att studera i vilken utsträckning EU-rätten kräver att en källstat vid inkomstbeskattningen ska beakta individens samlade skatteförmåga genom att medge olika skatteförmåner som annars är förbehållna för personer som är bosatta i landet. Boken är i stor utsträckning en rättsfallsstudie av EU-domstolens avgöranden på området. En annan central del av boken utgörs av en undersökning av hur utvecklingen av EU-domstolens rättspraxis avseende källstatens ansvar förhåller sig till den svenska individbeskattningen.

Jur. dr Martin Berglund är verksam som forskare och lärare vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet. Han är också knuten till forskningsstiftelsen Centrum för Skatterätt.