Beror könsskillnader i hur vi tänker, känner och beter oss främst på sociala processer? Eller avspeglar de delvis olikheter mellan hur kvinnliga och manliga hjärnor är organiserade? Kan vi behöva via ta hänsyn till sådana skillnader för att inte vissa – oftast tjejerna – ska bli missgynnade?

Trots min långa bana som hjärnforskare var det först i samtal med döttrarna jag insåg hur lite jag egentligen visste om dessa frågor. Att skriva den här boken blev ett sätt att försöka nå en förståelse som nådde bortom tidningsrubrikernas polemiska förenklingar.

Den bild som trädde fram är en annan än jag förväntade mig, och mycket mer fascinerande. Kvinnor och män har under evolutionen specialiserat sig på sätt som kompletterat varandra. Dessa specialiseringar har ställt delvis olika krav på hjärnans organisation. Samma egenskaper som låtit oss komplettera varandra inrymmer också fröna till konkurrens, konflikt och förtryck.

Vårt evolutionära bagage är centralt för vilka vi är, men säger väldigt lite om hur vi ska leva våra liv idag, eller imorgon. Det får vi förstås välja själva. Jag tror de valen bäst görs av kvinnor och män med god kunskap om sig själva och varandra.