Är det omöjligt för européer från skilda kulturer att leva tillsammans i demokratiska stater? Sedan de mångkulturella imperierna – det habsburgska, det ottomanska – föll sönder efter första världskriget, har européerna inte lyckats skapa några stabila, liberalt demokratiska stater där skilda folkgrupper kan leva fredligt tillsammans. Det är en av många intressanta och kanske oväntade iakttagelser i Mark Mazower skildring av Europas nittonhundratal.
"Den mörka kontinenten" är ett exempel på historieskrivning bortom nationsgränserna; författaren urskiljer bredare tendenser och för olika länder gemensamma utvecklingslinjer. Samtidigt, menar han, är just den kulturella mångfalden – de många nationella kulturerna, historierna och värderingarna – fortfarande nyckeln till en förståelse av denna kontinent.
"Den mörka kontinenten" är inte en traditionell historieskrivning upphängd på olika händelser, snarare kan boken beskrivas som en rad analytiska essäer. Mazower knyter samman ekonomisk historia och socialhistoria med den politiska utvecklingen. Han diskuterar utförligt välfärdspolitikens utveckling och inte minst frågorna om jämställdhet och relationerna mellan könen i ett historiskt perspektiv.
Detta är en bok som kan läsas av alla intresserade av europeiskt samhällsliv och historia. Den har i internationell press hyllats som ett blivande standardverk om Europas moderna historia.