Marina Tsvetajeva är en av 1900-talets största ryska poeter. Hennes diktning rymmer lyrik av stor lyskraft, präglat av ett säreget återhållet patos; hennes livsöde var både fascinerande och tragiskt. Hon föddes 1892 i en intellektuell överklassfamilj i Moskva; fadern var professor i konsthistoria och modern utbildad konsertpianist.



Den brådmogna Tsvetajeva debuterade som 18-åring med en diktsamling, och året därpå gifte hon sig med Sergej Efron, officer på den vita sidan i det ryska inbördeskriget. 1922 emigrerade Tsvetajeva först till Prag och sedan till Paris. Efter sjutton år i exil återvände hon 1939 till Sovjetunionen. Drabbad av Stalins terror, berövad publiceringsmöjligheter, ensam och utblottad begick hon två år senare självmord.




”Marina Tsvetajevas liv kan ses som symptomatiskt för Europa i vårt århundrade med politiska
omvälvningar och uppryckta människoöden, men hon hade förmågan att ta vara på upplevelserna
i sina dikter, att ge dem en allmängiltig form. Hon skrev dikter nästan varje dag av sitt medvetna
liv, fram till det bittra slutet. Efter återvändandet till hemlandet upphörde de.”

Ur efterordet av Annika Bäckström



Annika Bäckström är vår främsta översättare av Marina Tsvetajevas poesi och prosa.