Den som bakat flest cupcakes när hon dör vinner - eller?

Traditionella hemmafrusysslor har plötsligt blivit inne igen. Att laga mat från grunden och kunna göra sås "på riktigt" har blivit trend; arrangera rosor på gammeldags vis lyxig lifestyle. Men bör vi bejaka en livsstil som placerar kvinnors självförverkligande i deras hem? Och hur kommer det sig att den dyker upp just nu?

Det är Sverige år 2010 och bland annars moderna och jämställdhetsivrande tjejer i karriären frodas husmorsromantiken. Det knådas surdegsbröd, stickas och manglas lakan som aldrig förr, och i trendiga innerstadskretsar arrangeras tävlingar i vem som bakar de mest spektakulära cupcakesen.

I Hemmafru version 2.0 gör journalisten Marina Nilsson en djupdykning i ett fenomen med medial motsvarighet i serier som Madmen och Svenska Hollywoodfruar. Ett fenomen med en oroväckande twist. För problemet med hushållsnära trender i klassisk hemmafruförpackning är nämligen att de så ofta kommer maskerade som något annat: Som en längtan efter ett enklare och mer äkta liv. Som en lust efter mat med färre tillsatser. Modernt, modernt, modernt, alltså. Men den enda egentliga skillnaden mellan dagens charmiga hemmapyssel och det som stod på hemmafruns agenda då, verkar vara att det rör sig om olika klockslag.

Sylta, safta och pyssla vardagar mellan 9 och 16? Hemmafru 1.0.
Sylta, safta och pyssla vardagkvällar och på helger? Hemmafru 2.0.

Egna observationer varvas med kommentarer från psykologer, framtidsforskare och trendanalytiker i ett lika underhållande som pricksäkert försök att komma vår tids kvinnofälla på spåren.