Denna bok bygger på en teologisk kvalitativ fallstudie av samarbetskyrkan, en form som i drygt 50 år använts i EFS och Svenska kyrkans gemensamma arbete. Studien påvisar svårigheter och hinder för samarbetet. Samtidigt pekar den på att samarbetskyrkan som företeelse bär på ett ecklesiologiskt kapital med potential att växa och bidra till att stärka kyrkan som kropp.



Kyrkans tillgång i form av samarbetskyrkor kan betraktas utifrån delaspekter som: gemenskapskapital, andligt kapital, traditionskapital, lekfolkskapital och bildningskapital. I vidare bemärkelse pekar studien på vikten av förståelse för sambandet mellan kyrkosyn och syn på organisation och verksamhet.



Studien utfördes på uppdrag av Avdelningen för kyrkoliv vid Kyrkokansliet i Uppsala och finansierades av Svenska kyrkan.



Marie Rosenius är docent i praktisk teologi vid Åbo akademi med teologie doktorsexamen från Umeå universitet. Hennes erfarenhet av EFS under uppväxten och som präst i Svenska kyrkan har varit en tillgång under studiens gång.