Från början hette företaget Andersson & Johansson efter grundarna Karl Andersson och Sigfrid Johansson. Föremålen stämplades AJ, ofta med tillägget "Höganäs Keramik".
Företagets styrka var redan från början den goda bruksvaran. Länge präglades föremålen av det okonstlade formspråk som blev till på verkstadsgolvet. 40-talets stora försäljningsframgång var eldfasta grytor, fat och formar. Viktiga beställningar av specialtillverkade föremål kom från Firma Svenskt Tenn, Nordiska kompaniet och hemslöjdsföreningarna. framgångarna fortsatte på 50-talet. På utställningen H55 i Helsingborg presenterades Old Höganäs, fabrikens första fullständiga servis. Kritikerna var förtjusta och inom några år såldes den i stor skala. Denna rustika servis med en pärlrand som dekor, glaserad i gult, brunt, olivgrönt och blått, var just det man då längtade efter - tradition och hantverk.
I det längsta höll Höganäs Keramik kvar vid hantverket och anlitade få formgivare. I mitten av 60-talet svarade tjugofem drejare för större delen av tillverkningen. Men 1970 blev det nödvändigt att övergå från lergods till stengods. Tillverkningen industrialiserades och kapaciteten ökade väsentligt.
Marie Rehnberg är konsthistoriker med inriktning på konstindustrin under 1900-talet. Hennes bok handlar inte bara om formgivning utan är också ett stycke industri-och kulturhistoria.