Som liten brydde sig astronomen Marie Rådbo inte nämnvärt om natthimlen. Det var först i vuxen ålder som himlen tändes upp inför henne, som hon fick ögon känsliga för stjärnor. I denna personliga och tänkvärda essä får vi följa hennes resonemang om ljus och mörker, om stjärnor som vi lär oss alltmer om men som vi ser allt mindre av till följd av människans behov av att lysa upp sin omgivning. Hon funderar kring dagens konstgjorda ögon som hjälper oss att ställa dagens vetenskapliga sanningar mot de historiska, som att det inte finns några kanaler på Mars eller att Vintergatan är en himmelsk flod. Hon reflekterar över möjligheter till liv runt en annan stjärna än solen eller på ett annat jordklot, större eller mindre, äldre eller yngre. Ögon känsliga för stjärnor är en bejakande bok om universum och vår värld, om allt det stora och fascinerande som finns där ute men också här mitt ibland oss.