Under 1960-talet tog den svenska utrikespolitiken sig uttryck i öppet stöd för nationellt självbestämmande i tredje världen. Den "aktiva utrikespolitiken" tog form. Varför? En väsentlig pusselbit i svaret är att Algerietkriget i slutet av 50-talet riktat den svenska beslutsfattarnas uppmärksamhet mot avkoloniseringen och tredje världens villkor. 1959 tog Sverige definitivt ställning i Algerietkonflikten genom att som första och enda väststat rösta för för algeriskt självbestämmande i FN:s generalförsamling.

Marie Demker är professor i statsvetenskap, Statsvetenskapliga Institutionen, Göteborgs universitet.