Under Gustav III utvecklades den svenska operan från ingenting till musikteater på hög europeisk nivå. Med den klassiska retoriken som metodiskt grepp belyser litteraturvetaren Skuncke och musikvetaren Ivarsdotter denna process genom att studera relationerna mellan text och musik och genom punktstudier av representativa verk.
I bokens första kapitel besvaras frågan varför Gustav III valde att satsa på den stora, heroiska operan. Andra kapitel ägnas åt analyser av ett antal operalibretton och åt studier av hur librettister och tonsättare löst problemen att anpassa text och musik.
Man studerar också användandet av nationella symboler i operorna, och boken avslutas med ett kapitel om parodier, bl.a. Katarina II:s gyckel med sin svenske släkting Gustav III mitt under brinnande krig mellan Ryssland och Sverige.