Den 15 september 2015 slutade lille Alan Kurdis liv på en strand i Turkiet. Det är bilden på den turkiske militärpolisen som bär den livlösa lilla kroppen som får mig och många andra att reagera på vad som händer i Syrien. Bilder och filmer länkas ut i massmedia och jag ser människor med tunga steg fly från krigets fasor för att få ett bättre och tryggare liv. Jag ser barn som med stora sorgsna ögon stirrar ut i tomma intet. När jag fick förfrågan om att följa med till Kroatien som volontär så var valet inte svårt. Tack vare en förstående familj och goa arbetskamrater så kunde jag åka till Bapska i Kroatien för att försöka hjälpa några människor på flykt. Jag träffade volontärer som kom att bli mina vänner för livet och tillsammans med några av dem bilda hjälporganisationen We Act Sweden.
Jag känner en stor beundran för alla de människor som trots allt kaos har en framtidstro och för alla de volontärer som uppoffrar sig själva för att hjälpa andra.