Kortromanen Sällsamt lyser sorgen tar läsaren till ett fiktivt 1700-tals Frankrike där huvudpersonen förlorar sin närmaste familj i en olycka. Hon reagerar kraftigt men hittar så småningom en väg framåt. Hon stiger på minnets stenar och skapar en bro att vandra på till de älskade.

"... en säregen och djärv roman om en tid av uppbrott i en kvinnas liv, i ett samhälle som tar sina första steg mot moderniteten." Maria Antas, FL i nordisk litteratur, Senior advisor på Statens kulturråd, Stockholm.

Reportage om boken på Yle ”Det finns hopp, man behöver inte gå i cirkel hela tiden” – Maria Lindh-Hindsberg debuterar med en roman om en kvinnas sorg över en förlorad familj https://svenska.yle.fi/a/7-10029208.

Kulturredaktör Marit Lindqvist recenserar boken och intervjuar Maria Lindh-Hindsberg på Yle Vega i Vega Dag.
"Jag känner hur jag sugs med i 'Sällsamt lyser sorgen'. Skildringen går genom märg och ben hos mig. Bild för bild rullas upp för mig som i en film av Ingmar Bergman och Klaus Härö. Så jag rycks obarmhärtigt med i "Sällsamt lyser sorgen". Karaktärerna träder fram mera påtagliga än i dagens verklighet. Jag måste lägga ifrån mig boken. .. Ur vilka källor öser författaren hink efter hink med vatten som läsaren smakar på ur sin kupade hand? ... På baksidan av omslaget kan man läsa att den handlar om en fiktivt Frankrike på 1700-talet. Likväl kunde handlingen ha varit förlagd till 2000-talet. Människan är sig lik under århundradenas gång. Maria Lindh-Hindsberg har lyckats väl med sitt ämne. Den är en gripande bok i förlustens landskap men även med en glimt av glädje och förtröstan. Även om sanden av timglasen har runnit ur så kan man vända på dem." Utdrag ur recension i God tid, 1/2023. Benita Ahlnäs.