när yukio mishima den 24 november 1970 med stor omsorg förberedde sin död var han 45 år gammal och världsberömd författare. Det var ett självmord som skulle följa ritens stränga regler – och genom vilket Mishima skulle nå den metafysiska tomhet som han fascinerats av sedan ungdomen.

I denna långa essä, skriven tio år efter hans död, närmar sig Marguerite Yourcenar Mishimas liv och verk med en känsla av både samhörighet och främlingskap. Essän framstår som något av det mest klarsynta som sagts om författaren och personen Mishima – om hans framgångar och nederlag, om besattheten av handlingen och döden, om hans ärelystnad och mod. För översättning, efterord och kommentarer står Kristoffer Leandoer.