Duras störst anlagda, mest tillgängliga men tidigare oöversatta roman från 1952 är en roman om den fysiska kärlekens nomader, förlagd till en yacht i Medelhavet, där ”Sjömannen från Gibraltar” blir en sinnebild för det ouppnåeliga idealet, det som man rastlöst söker i varje ny kärlekspartner.

Kristoffer Leandoer skriver i sin bok om fransk litteratur, Huset som Proust byggde, om Sjömannen från Gibraltar: "Den /.../ beskriver en kvinna som seglar Medelhavet runt på jakt efter en påhittad älskare - sjömannen från Gibraltar - men egentligen bara söker utplåning av medvetandet i sexualiteten, alkoholen och det ständiga resandet. det är hennes betydligt yngre älskare som för ordet. Med honom introduceras den typiske Duras-hjälten, passiv, bedragen, kanske rentav misshandlad, men likvafullt benägen att acceptera allt som sker - som ett slaktdjur."