På båten över till ön möter Julia Miranda, en liten flicka som är på väg till sin mamma som bor i konstnärshuset över sommaren. Julia är pensionerad agent och hon vet att det är hennes sista sommar. Det gula kelkstenshuset med gröna fönsterbågar har varit Julias tillflykt mellan de många och hemliga resorna hon gjorde i sitt arbete ett arbete som krävde att hon skulle röra sig med lätthet, utan band eller beroende. Utan svaghet, kärlek eller hat. Mötet med Mirandra blir början på en vänskap, viktig för dem båda, och en hjälp för Julia att bli vän med sitt liv som börjar närma sig slutet. Men vänskapen väcker också minnen till liv.

"Jag trodde att jag skrek, men sen förstod jag att jag var alldeles tyst. Bara stod där och visste att jag aldrig skulle släppt hennes hand, aldrig låtit henne gå."