Psalmsången är en av de få sånggenrer som varit gemensam för praktiskt taget alla människor. I äldre tid var psalmboken en av de vanligaste böckerna i hemmen. Man sjöng psalmer vid de mest skiftande tillfällen: i kyrkan, i husandakten och under arbetet. Psalmerna var gemensamma för alla människor oavsett ålder, hemvist eller samhällsklass.
Psalmen hade framför allt sin givna plats i den församlingssång som i Sverige växte fram under loppet av 1600-talet. Från kyrkans sida sökte man göra sången enhetlig, men redan under detta århundrade finner vi exempel på hur människor sjöng psalmer på ett sätt som avvek från den disciplinerade sång som kyrkan föreskrev. Denna folkliga koralsång levde sedan kvar i traditionen både i och utanför kyrkorummet - på vissa håll ända in på 1900-talet. Hur sången konkret gestaltades under äldre tid får vi en uppfattning om genom de uppteckningar och inspelningar som gjorts under det senaste århundradet.
Denna bok redovisar resultaten från ett musiketnologiskt forskningsprojekt som genomförts vid Svenskt visarkiv. Undersökningen tar sin utgångspunkt i uppteckningar och inspelningar från flera delar av Sverige och från svenskspråkiga områden i Estland. Stor vikt har lagts vid den musikaliska analysen, där redogörelserna för koralernas tonspråk och de olika sångarnas utformning av sina koraler är en viktig del. En speciell studie ägnas traditionsbärarnas individuella sångsätt.
Boken tar också upp den folkliga koralsången i kyrkan och i hemmet under tidigare århundraden. Den ger vidare en bild av de traditionsbärare som förmedlat sångtraditionerna och upptecknarnas problem med att fästa deras speciella sångsätt på notpapper.
Med boken följer en CD-skiva innehållande 41 koraler.