Mörk fjäril har tre mycket speciella kvinnor som huvudpersoner:           Bessie Bawtry, söt, begåvad, överkänslig, övertygad om sin egen utvaldhet och nästan skrämmande för sina enkla arbetarföräldrar i den lilla gruvstaden i Yorkshire. De låter henne studera i Cambridge, men Bessie klarar inte pressen. Hon gifter sig med en barndomsvän och får det ekonomiskt bra, men hon får aldrig det lysande liv hon önskat sig. Hennes bitterhet gör henne till en plåga för hela familjen, alltid hypokondrisk, argsint, klagande och gnatande.           Chrissie, hennes dotter, börjar studera arkeologi men efter en termin rymmer hon med sitt livs passion, en absolut opålitlig men oerhört charmerande ung man. Efter ett kort äktenskap står hon ensam med sin dotter Faro. Men Chrissie klarar sig, hon är driftig och begåvad, och gifter så småningom om sig. Fast förhållandet till mamman präglas ständigt av rädsla och irritation.           Faro är framgångsrik vetenskapsjournalist, en positiv och engagerad ung kvinna, och med henne börjar boken då hon är på besök i sin mormors hemstad och lyssnar på ett föredrag om genetik och mitokondrieanalys. Hon börjar undra om man för alltid är fjättrad av sitt genetiska arv. Och detta är en av de många spännande tankarna i Drabbles bok.           Mörk fjäril är en sällsynt intelligent och engagerande berättelse om de här tre kvinnornas liv och hur de präglas av varandra och av den tid de lever i. Samtidigt ger Drabble en knivskarp bild av samhällsomvandlingen under 1900-talet, sedd ur många olika aspekter. Och allt är skildrat med hennes djupt personliga, levande och ibland bistert humoristiska språk. I ett litet efterord ger Drabble läsarna en överraskning: Bessie Bawtry är ett porträtt av hennes egen mamma. Jag har skrivit denna bok för att försöka förstå min mor bättre. Jag nedsteg i underjorden för att finna henne. Hon var inte där.