Margaret Cavendish var inte bara den första kvinnan som skrev en litterär utopi, hon var också den första att i den litterära utopins form skapa en feministisk utopisk vision om en värld där det kvinnliga subjektet fick ta plats som fullvärdig samhällsvarelse.

I den nysande världen (1666) berättas hur en ung kvinna enleveras av en föraktfull friare som tar henne till sjöss. Men en våldsam storm blåser upp och driver det lilla fartyget ur kurs. I de arktiska farvattnen vid Nordpolen, dit stormen drivit skeppet, uppenbarar sig en ny värld - Den lysande världen. Medan friaren och besättningen går under färdas kvinnan in i denna nya besynnerliga värld, bebodd av människor i olika djurskepnader. Hon tas emot som en gudinna och upphöjs till kejsarinna, men det nya livet som härskarinna blir allt annat än okomplicerat.

Margaret Cavendish (1623-1673) publicerade tjugotvå verk under sitt blott 50-åriga liv. I sina texter diskuterar hon allt från atomteori till metafysiska tankar om materiella och immateriella världar. Att hon som kvinna gjorde anspråk på att få diskutera filosofiska, vetenskapliga och politiska frågor var något som störde. Att hon dessutom öppet kritiserade mansväldet provocerade hennes samtid än mer.

Litteraturvetaren Sarah Ljungquist, som forskat om litterära utopier och dystopier inleder med ett initierat förord.