Den 28 juni 1839 lägger slavskeppet La Amistad ut från Havanna och sätter kurs mot plantagerna i Puerto Príncipe för att leverera sin mänskliga last av fyrtionio män och fyra barn. Efter fyra dagar till havs gör de fångna uppror, dödar kaptenen och tar kontroll över skeppet. Allt i syfte att återvända till sina hem i Sierra Leone på andra sidan Atlanten.

Men det blir en hemresa med förhinder. Efter åtta veckor infångas de av amerikanska örlogsfartyg och kastas i fängelse i Connecticut. I den efterföljande rättegången frias överraskande nog afrikanerna, och så småningom lyckas de återvända till Afrika.

Dessa unika händelser utgör ett av de mest omskrivna kapitlen i slaveriets historia. Men oftast har huvudrollerna getts åt jurister och politiker. Till och med det amerikanska rättssystemet som vid denna tid höll två och en halv miljon människor i bojor brukar få något av en hjältegloria.

I sin bok Amistad kan historikern Marcus Rediker med hjälp av tidigare inte utnyttjat källmaterial vända på perspektiven. Centrum i hans berättelse är den lilla grupp afrikaner som riskerade sina liv för friheten, när de mot alla odds satte sig upp mot spanska och amerikanska slavhandlare och deras regeringar och segrade. Deras lyckosamma uppror gav eko över hela världen och förändrade kampen mot slaveriet.


UR BOKEN

Gryningen var inte långt bort men det var ännu mörk natt utan månsken när flera afrikanska fångar den 1 juli 1839 bröt sig loss ur sina bojor i lastrummet ombord på slavskonaren La Amistad. En av dem hade lyckats bända upp ett hänglås och rycka loss kedjan som länkade ihop dem och höll dem kvar i lastrummet under fartygets huvuddäck.

Anförda av en grupp på fyra män Cinqué, Faquorna, Kimbo och Moru tog de sig upp på huvuddäck. De rörde sig
med den precision och smidighet som kännetecknade krigare vana vid djärva nattliga attacker. På däcket fick de tag på koffernaglar och tunnstavar när de smög sig fram till skeppsbåten där mulattkocken och slavsjömannen Celestino låg och sov. Honom dödade de med ett klubbslag. När fler män brutit sig ur kedjorna och äntrat upp på däck öppnade de en låda med macheter, knivar för att hugga sockerrör.

De skulle nu tjäna ett annat ändamål att ge dem deras frihet.


OM FÖRFATTAREN

Marcus Rediker är professor i historia vid University of Pittsburgh. I sin forskning har han specialiserat sig på sjöfartshistoria ur ett underifrånperspektiv. På svenska har tidigare utkommit Pirater sjöröveriets guldålder i Atlanten och Karibiska havet (Karneval 2006, 2008) samt Slavskeppet (Karneval 2008).