Detta är den första boken i trilogin om Marcus Neonbergers minst sagt händelserika liv. Boken skildrar författarens känslor och tankar under en vistelse på en sluten psykiatrisk avdelning. Trots yttre framgångar och materiell trygghet plågas författaren av överväldigande motgångar, frustration, förluster och en känsla av otillräcklighet. Sömnlöshet och självmordstankar präglar författarens dagar, och det finns en stor brist på stöd av vårdpersonalen och psykologer. Författaren presenterar här en brutalt ärlig självbiografi som ger en autentisk inblick i en inre värld präglad av desperata känslor, depression och svåra personliga utmaningar. Trots motgångarna bjuder boken på en känsla av hopp och strävan efter förändring mitt i det känslosamma kaoset. Författaren ger en röst åt dem som kämpar i det tysta och skapar en stark medkänsla hos läsaren.