De flydde från sitt land och träffades i Istanbul. De kom från Damaskus och dess förorter. Deras historier är motsägelsefulla och de bär olika tragedier i sina hjärtan, som förlusten av familjemedlemmar eller vänner. Men det som förenar dem är fördrivningen och förlusten av hemlandet.
De träffas på caféet varje dag och kriget är ständigt närvarande vid deras möten.
Det kallar kriget vid olika namn och tvisten om namnet blir till en kamp om orsaken till kriget. Vissa säger: "Vi gjorde inget annat än att tända ett ljus i tyranniets långa natt. Men regimen tände en eld som åt upp allt.
Och det är så de tillbringar sina dagar. En del av dem längtar efter och hoppas kunna återvända till ett brinnande hemland. De vill återvända även om inget annat än aska finns kvar. Andra vill flytta längre västerut eller norrut för att fly från ett hemland som de tror bara är en kyrkogård eller ett krematorium.
Aref, Amer, Nada och Mona turas om att berätta sin egen historia. Författaren berättar målande och formar karaktärerna så att de framstår som levande.