Majken Johansson (1930–1993) var under flera ­decennier en av Sveriges mest hyllade diktare. Hennes oväntade omvändelse 1958 och uppmärksammade verksamhet inom Frälsningsarmén gjorde henne också till en medial personlighet – hon blev på samma gång Arméns poetiska ansikte utåt och samtidslyrikens trosförkunnare. Samtidigt brottades ­Johansson med ett gravt alkoholmissbruk och stora psykiska problem, och de många opublicerade dikter som hon lämnade efter sig vid sin död ger en fördjupad bild av hennes komplicerade relation till poesi, kristen tro och sjukdom. I Otroheten har merparten av dessa dikter samlats, framförallt de som skrevs under perioden 1972–1989, då Johansson av religiösa skäl avstod från att ge ut någon diktbok. I Paul Tenngarts förord och diktkommentarer tecknas en fyllig biografisk bakgrund till texternas svåra balansakt mellan djup ångest, oövervinnerligt alkoholbegär, trots och förtröstan.