Denna roman utspelas i Pompeji år 78–79, alldeles före katastrofen. Den utgår ifrån verkliga personer som levat i Pompeji, och rör sig på gator och torg i patricierhus, på värdshus och bordeller, i den lilla antika landsortsstaden. Den religiösa och kulturella brokigheten med sina myter och anekdoter vävs in i skildringen av en hård vardag.

Publius Paquius Proculus, före detta borgmästare, tampas med svåra familjeangelägenheter. Skådespelerskan Methe är olyckligt kär. Den kristna Maria får problem när det dyker upp brev från aposteln Paulus, hur ska hon få hans bud att gå ihop med hennes gärning som hora? Och värdshusvärden Sittius, varm anhängare av den avlidne kejsar Nero, hyr ut sin lokal Elefanten till vem som helst.

En förrymd tiger åser stilla från sitt buskage vad som pågår, han har räddat sig själv från gladiatorspelen, och iakttar med förtjusning när den nya tigern under folkets jubel anländer. Och över allt, i vad som kan tyckas vara kulissen, men som i allra högsta grad blir centrum, vakar den mäktiga vulkanen Vesuvius. Förälskad som han är skriver han ett kärleksbrev till alla människor och gör än så länge inget annat väsen av sig. Det är det däremot några andra som gör, vem ligger till exempel bakom stöldhärvan? Och kan det vara möjligt att ett solur går fel?

I Pompeji gjuter Maja Lundgren med stor humor liv i en stad som vi än i dag kan vandra omkring i. Det är en lustfylld och vanvördig berättelse, rik på både egensinniga karaktärer och vilda upptåg – en roman med mängder av lekfulla infall.