I Det lekande lärande barnet beskriver författarna sitt arbete med att ta fram en teoretisk grund för pedagogiken inom förskolan. Denna teoretiska grund benämns utvecklingspedagogik och knyts till förskolans tradition och andra förskolepedagogiska ansatser.

Centralt för teoriutvecklingen är metaforen ”Det lekande lärande barnet”. Detta lekande lärande barn, som gestaltas i boken, är ett kreativt, aktivt och erfarande barn som skapar mening och förståelse för sin omvärld i interaktion med andra barn och vuxna. Leken blir då en av många arenor för barns lärande, en lek där barn spontant agerar både på en kommunikativ och en metakommunikativ nivå. Men också där läraren skapar förutsättningar för barns kognitiva och metakognitiva reflekterande. Här framträder lärarens kompetens som såväl en fråga om att ”fånga” barns intentioner som att arrangera och få barn intresserade.

Om författarna
Maj Asplund Carlsson är professor i utbildningsvetenskap vid Institutionen för individ och samhälle, Högskolan Väst. Ingrid Pramling Samuelsson är professor i pedagogik med inriktning mot de tidiga barnaåren vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.