HÄLSINGEGÅRDARNAS SKÖRA SKÖNHET
Stadens prydnad och prydlighet var riktlinje och norm för styrande och invånare inför förändringar i stadsbilden i en norrländsk trästad under 1700- och 1800-talen. De medvetna estetiska målsättningar som präglade
stadens gårdar motsvaras av kvaliteten i arkitektur och inredningskultur också på landsbygden i Hälsingland. Gården var en medveten skapelse.
Gårdsägaren var ställd inför höga krav. Landsbygdens gård var även den underordnad en större helhet; byn, socknen, landskapet och socknens estetik. Likväl har varje gård sin individualitet.
Bakom tillkomsten av förnämliga utsmyckningar finns en konstnärlig strävan i
samspel med arkitekturens integritet. Utsmyckning koncentrerades till ingång och interiör. I fönstren sattes grällt dekormålade rullgardiner, i våra ögon
överdådiga, som smyckande skydd för solen.
Till gårdens prydnad gör gällande att skönhet, prydlighet, var en målsättning i sig på en gård någon höll i verktygen, någon tänkte, någon använde sina sinnen.