Tjugo år efter avhandlingen i konstvetenskap Allmogemålaren Anders Ädel redovisas nu en ny
en tolkning av inredningsmåleriet från 1800-talet i världsarvsgården Kristofers i Järvsö. Hälsingegårdarnas interiörer tarvar ett omfattande konnässörskap, tid och tålamod för vetskap om vad som ”sitter i väggarna” i herrstugor, bröllopsstugor, sängstugor. Var blomstermåleriet alltid endast en utsmyckande inramning rika storbönders fester? Varför hölls ceremonier som dop och bröllop i ”harrstuggo” och inte i sockenkyrkan? Vilken innebörd hade begreppen ”herrstuga” och ”bröllopsstuga” för 1800-talets hälsingar? Det är några av de frågor vars svar länge varit höljda i dunkel men som på senare år uppdagats i gårdar såväl som genom akademisk forskning.