1954 reste mina föräldrar till Italien. De var 28 respektive 30 år och lämnade barnen hemma för att ge sig av på egen hand. Andra världskriget var slut sedan knappt 10 år, framtidstron var stor och Europas gränser öppna för transit. Med egen bil kunde man nu utforska Europa, och bilen var något man var stolt över att äga. Bilen, som blev en bas i resan, en reskamrat, inkluderades självfallet i resans dokumentation. 60 år senare hittar jag albumet från resan hemma hos mina föräldrar. Till min förvåning känner jag inte igen det, trots att det måste ha funnit där under hela min uppväxt. Ur albumets alla bilder, som lossnat när klistret med åren torkat, hittar jag en serie bilder som berättar om att vara på väg. På väg ut i det okända i en 1954 Volkswagen bubbla.