Är Gud ett tillägg ovanpå ett sekulärt liv, eller utgångspunkten för ett annat sätt att leva?

Är kyrkan en andlig legitimering av denna världens makter, eller ett tecken på ett annat rike?

Om Gud har skapat himmel och jord, hur kan då vår gudsrelation vara en privatsak?

Kan etiketten »kristen« klistras på vilka värderingar och politiska rörelser som helst?

För många i Västerlandet är kristendom något mycket privat, som tar sig uttryck i känslolivet och kyrkliga aktiviteter. Vi är inte vana vid att tänka kristet, att se världen med trons ögon där allt får sin mening utifrån Guds existens. Därför har vi också svårt att urskilja vad som inte stämmer med Jesu efterföljelse. Det kan få oanade personliga och politiska konsekvenser.

Pilgrimens karta ger öppningar till en större katedral än »min egen sanning«.