Torsten Andersson föddes 1926 i Benarp i Skåne. Hans måleri uppmärksammades redan i början av 1950-talet och 1960 blev han, endast 34 år gammal, den yngste professorn någonsin vid Konsthögskolan i Stockholm.
Han fick snabbt ett internationellt renommé och representerade Sverige bland annat på biennaler i Venedig och São Paolo. Hans reduktion av sina uttrycksmedel utmynnade i de kända verken Måsen (1963) och Källan (1962). Efter att ha nått denna, i sitt eget tycke, slutpunkt i måleriet började han göra skulpturer och upptäckte då att han kunde måla av dem. Resultatet blev realistiska porträtt av abstrakta figurer.
1966 lämnade han sin professorstjänst endast 40 år gammal och flyttade tillbaka till barndomshemmet i Ringsjötrakten. Här inledde han sin kamp för att hitta sitt språkliga uttryck. Han säger sig ha en ambition ”att åstadkomma ett bildspråk med samma ursprungliga kraft och förmåga att upprätta gemenskap kring sitt innehåll som en gång den keltiska ornamentiken hade”.