”Söndagen den 3 januari, klockan tre minuter över tolv, reste sig plötsligt Maestro upp från sitt fortepiano, såg sig hjälplöst omkring, hostade och
föll död ner över sitt älskade instrument.”

Hedrad av uppdraget att bringa ordning i Maestros liv sätter hans nitiske sekreterare genast igång med en omfattande biografisk studie över den firade tonsättaren. Med frenetisk iver kastar han sig över efterlämnade partitur, brev, dagböcker, anteckningar och kassaböcker. Hans arbete omfattar nötningsanalyser av Maestros piano och ikonografiska analyser av barndomsteckningarna, och eftersom det finns så få episoder som kan gagna Maestros eftermäle, passar han dessutom på att rekonstruera tonsättarens liv.
På vägen till den fulländade biografin finns det emellertid många hinder – de ohövliga typerna vid operan, den enastående late kompositören Durelli och hans idiotiska sångerskor, Maestros talanglösa elever och naturligtvis van Maar, kanslern vid den musikaliska akademien, som givit sekreteraren uppdraget, men som verkar ha glömt bort det. Intrigmakarna i staden är många, men det största hotet utgör den onämnbara: Maestros änka, en i sekreterarens ögon svekfull och förhatlig person som ödelade Maestros liv då hon lämnade honom för att fara till Italien. En vacker dag står hon i dörren.