Jag var arbetslös under en längre tid och det enda jag gjorde på dagarna var att läsa Kissies blogg. Hon hade blivit någon slags superkändis genom sitt bloggande och hade över en miljon läsare i veckan. I ett desperat försök att slippa gå på socialbidrag startade jag bloggen Lena Gerner i hopp om att snabbt bli rik och känd.

Vid sidan av mitt bloggkändisskap ville jag också satsa på en musikkarriär, precis som Kissie hade gjort. Jag har sedan länge haft en dröm om att få hålla på med musik så jag kontaktade Niklas Sandberg. Han gör normalt sett psykadelisk industrielektronika, men kunde tänka sig att försöka göra en hitlåt. Jag bjöd in Sara-Vide i mitt projekt, hon hade lite mer sångvana än jag eftersom hon sjungit en del på karaokebarer i Kina. Vi tog t-banan ut till Vällingby där Niklas bodde som inneboende med egen ingång. Vi byggde upp en studio i hans pojkrum med hjälp av två madrasser och en mick. Slutligen hade vi lyckats skapa hitlåten Who I Am.

När låten var färdigproducerad flög jag upp Sara-Vide till Umeå där vi spelade in själva musikvideon. Det fanns ingen budget i projektet, utan vi sprang runt i sexiga outfits på olika ställen i Umeå med en pocketkamera och hoppades på att vi inte skulle bli utslängda.

Samma vecka som vår musikvideo släpptes på nätet hade Kissie googlat sitt eget namn och hittat en bild på en målning som föreställde henne själv, som hon publicerade på sin blogg. Det var jag som hade målat tavlan. Plötsligt hamnade mitt namn, min bloggadress och länken till min musikvideo på ett flertal av Sveriges största kändisskvallerbloggar. Inom mindre än en vecka hade musikvideon fått över 20 000 unika visningar och genombrottet var ett faktum.

I den här boken får ni följa musikprojektet i sin helhet, popkarriären och framgångarna men också om kändisskapets baksida.