Beskedet kom per telefon av en vikarierande läkare:



Madeleine, jag måste berätta detta för dig. Cytologprovet visade att tumören är elakartad. Det är alltså bröstcancer du fått.



Jag hade inte räknat med denna prövning, men hade indirekt förberett mig genom att studera Guds tankar om sjukdom och helande. I min tjänst som bibellärare hade jag undervisat om Guds vilja i saken utan att tveka på målet: Gud längtar efter att få bota oss, och han vill inte att någon ska vara sjuk. Jag visste alltså att cancern inte kom från Herren. Samtidigt anade jag att det någonstans i mitt liv fanns en spricka, som fienden tagit sig in genom.



Skulle jag ta emot den tuffa behandling som läkarna föreslog, eller fanns en annan väg?