Detta är en berättelse om lag och rättstillämpning om sexualbrott i Sverige under det senaste dryga halvseklet. I fokus står allvarliga sexuella övergrepp på vuxna vilket i svensk sexuallagstiftning inbegriper 1518-åringar, som ju är barn enligt FN:s barnkonvention.Madeleine Leijonhufvud skildrar här, lättillgängligt och i långa stycken dramatiskt, förändrade synsätt, ändrade premisser för sex i och med p-piller och aborträtt, juridikens och politikens sviktande förmåga att följa med, kvardröjande idéer om skuld och skam fram till den tröskel vi i dag står vid: att i lag slå fast allas, också utlevande kvinnors rätt att välja när, hur och med vem man vill ha sex.Argumenten som använts mot vart och ett av stegen mot ett sådant rättsläge är i backspegeln ofta förvånande, ibland dråpliga hur kunde man resonera så? Men fortfarande svarar lagstiftningen inte mot kraven på att sex ska förutsätta samtycke, frivillighet och ömsesidighet, och att det annars ska vara ett brott.Boken dokumenterar en viktig utveckling i svensk straffrätt på ett område som på ett speciellt sätt berör oss alla och som har stor politisk sprängkraft. Berättelsen vänder sig därför, förutom till jurister och politiker, också till en vidare krets läsare.