När Maria är sju år lär hon sig att gå på lina, precis som sina föräldrar. Men en dag faller hennes föräldrar av linan och omkommer och Maria tvingas flytta till sin mormor. Till en början förnekar Maria vad som hänt, hon minns ingenting av sitt tidigare liv. Men efter ett tag börjar hon att gå nattliga promenader på en lina som leder henne till en korridor med massa dörrar. Bakom dessa dörrar får hon se saker som hon inte sett tidigare. Sakteliga får hon en bild av hur allt hänger ihop, varför hennes mormor rövade bort henne när hon var fem år gammal och hur hennes bortglömda uppväxt såg ut.
I en skir vävnad, där gränsen mellan dröm och verklighet är utsuddad, har Lygia Bojunga lyckats levandegöra människorna och deras bakgrund. Hennes språk är på samma gång kraftfullt och poetiskt.

Lygia Bojunga är2004 års vinnare av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. 1982 tilldelades hon H. C. Andersenmedaljen för sitt samlade författarskap.