Kommentarer från pressen:


"De har också fångat tidsandan i dokumenten – nationalismen, den broderliga vänskapen, naiviteten och utvecklingsoptimismen. Aulins fosterländska patos när han inför förbryllat mumlande vetenskapsmän i Genève nästan bryter samman av rörelse vid tanken på den svenska naturen, är prickfritt." (DN, Jonas Thente 2010-12-21)


"Men det sker också något intressant med en som läsare. Den berättelse som skapas när de olika motiven vävs samman är på en gång dråplig och tragisk, och det löper trådar till såväl Alfred Jarrys patafysiska skapelser från samma tid som till Hjalmar Söderbergs skildringar av människor på gränsen till panik och nervsammanbrott (Doktor Glas kom ut samma år som Fabian Aulin gjorde sin upptäckt).

Ordet roman kan alltså fortfarande användas för att få hjärnan i arbete och tankarna på villande utflykter, innanför och utanför det som brukar kallas verkligheten, vid sidan av de dagliga regelbundenheterna. Tänk fritt, tänk hemligt, tänk på ett annat sätt: så föds de nya berättelserna." (GP, Magnus Haglund, 2011-02-14)