Den mediala döden: Idéhistoriska variationer handlar om döden som ett massmedialt och populärkulturellt fenomen, om döden som en form av underhållning och ett objekt för fascination. Artiklarna handlar om nära döden-upplevelser på film, pressens självmordsrapportering, rättsmedicinska bilder, självskadebeteende, döden som frälsning, dödens rumsliga arenor, snuffilmen som konspirationsteori och seriemördarens uppkomst. De olika texterna förenas av en fascination inför en fascination, av ett intresse för ett intresse.

Texterna uppmärksammar hur djupt inbäddad döden som mental och medial konstruktion är i vårt samhälle. Ambitionen är inte att ge några allmängiltiga och färdiga sanningar eller svar, utan att väcka frågor kring denna mediala och kulturella död. Avsikten är att inspirera till debatt och eftertanke, men också att belysa en del av vardagen som sällan utsätts för kritisk reflektion. Bidragen sträcker sig därför över ett brett spektrum av teman, som speglar olika aspekter av ett stort kultur­vetenskapligt fält.