”Väggen närmar sig millimeter för millimeter. För att jag inte ska gå in i den behöver jag hitta Bänken. Det enda jag vet är att den finns i Berlin …”

Författaren, poeten och scenkonstnären Louise Halvardsson tog tag i sin 40-årskris och utmattning på ett annorlunda sätt. Hon åkte till Berlin och satte sig på en bänk i 40 dagar. Den här boken är en inbjudan till att sitta bredvid henne – eller att söka upp sin egen bänk.


Efter nio år i Göteborg blev bokens författare bostadslös och var nära att gå in i väggen. I Berlin satt hon på en bänk: 40 dagar i rad, 40 minuter om dagen, samma tid och samma plats. Syftet med detta 40 dagar långa performance var att "göra ingenting", få en chans att varva ner och fundera över vart hon skulle ta vägen.

Projektet kom också att handla om att observera och bli observerad och inte minst om att förhålla sig till regler. Ingenting fick hon göra på bänken och bara prata om hon blev tilltalad. Det dröjde dock inte länge förrän förbipasserande erbjöd henne kaffe eller frågade om hon behövde pengar.