Den historia som berättas här är Lotta Näses. Den sträcker sig över sju år och omfattar fyra psykoser med långa vårdperioder på sluten avdelning. Då boken slutar är Lotta död, hon har hoppat från takbalkongen i huset där hon bor.

Lottas historia berättas med två röster: Lottas egen och hennes mammas. Lotta skrev ner erfarenheterna av sin första psykos och texten ger en unik inblick i en psykotisk tankevärld. Mammans kommentarer är nedskrivna av en utomstående intervjuare, de bildar kuliss och ger ett annat perspektiv: Livet med Lotta efter att hon insjuknat är tvära kast. Men inte bara det. Lika mycket handlar det om utbyte av tankar, reflektion, både närhet och avstånd. Flickan är inte bara sin sjukdom. Och sjukdomen är inte allt.