Den svarta solen inordnar sig i en trilogi av opaginerade, berättartekniska variationer, alla med syftet att iscensätta sin egen tematik: Den vita jorden (2007) bestod av lösa blad om upptäcktsfärder och industriella, utopiska projekt utan ordning samlade i en box, Den röda himlens (2008) skyttegravserfarenheter frammanades av en hundra sidor lång monolog i en enda sinnesutvidgande mening medan Den svarta solen bakom sin motståndsestetik växer till en oändlig textlabyrint utan början och utan slut, ett oöverblickbart museum över förra seklet – som en ariadnetråd som leder till upphävandet av romanformens och den kronologiska tidens enkelriktning och överskådlighet och mot ett annat slags perspektivrikedom, ständig samtidighet utan inskränkande dimensioner.

Lotta Lotass har just valts in i Svenska akademien och kommer i december 2009 att ta plats på stol nummer ett.