I boken skildrar Lisbeth Pipping på ett gripande och personligt sätt sin uppväxt med en utvecklingsstörd mamma. En uppväxt som präglades av misär, omsorgsvikt och kärlekslöshet. I gamla journaler och i intervjuer med socialarbetare och lärare söker hon svar på frågan varför samhället inte gjorde något, trots att många såg att hon och hennes systrar for illa. Men Lisbeth förmedlar också hopp och optimism. Trots svårast möjliga utgångsläge kunde hon vända sina villkor och skapa sig ett bra liv. En bok för sjukvårdspersonal, lärare, socialarbetare och andra som i sitt arbete möter barn som far illa.