Han är en av de mest berömda naturforskarna genom tiderna, men idag är Carl von Linné kanske främst ihågkommen som "blomsterkonungen". Han var upphovsman till sexualsystemet för indelning av växtvärlden, men kontexten är till stora delar bortglömd och Linnés förhoppning att återskapa en kolonial imperieekonomi inom det nordliga hemlandets gränser har kanske inte tidigare varit så känd.

Vetenskapshistorikern Lisbet Rausing har med sin Linné. Natur och nation (Linneaus. Nature and Nation, 1999) skrivit den första biografin över Linnés storslagna och egendomliga ekonomiska projekt: att "lära" te, saffran och ris att växa på den arktiska tundran och göra bufflar, marsvin och älgar till tamdjur på svenska gårdar. Rausing återskapar den intellektuella och sociala miljön runt Linné en tid präglad av territoriella förluster och återkommande hungersnöd, en tid då den så kallade kameralistiska skolan inom ekonomin drömde om att ersätta importvaror med inhemsk produktion och skapa självförsörjande stater. Med sin tro på naturen som Guds outtömliga förrådshus blev Linné en självklar deltagare och med tiden ledargestalt i dessa ansträngningar.

Rausing kastar nytt ljus över Linnés liv och gärning, men skildrar också hur hans tidiga - och i grunden misslyckade - försök att sköta ett lands ekonomi enligt vetenskapliga principer var en föregångare till senare idéer som har kommit att känneteckna moderniteten.