Syskonlegenden Tvillingsmycket kretsar kring tvillingarna Lucinea och Eskil och deras livsöden. När de föds dör deras mor och vid Lucineas död slutar berättelsen. Mellan dessa två punkter utspelas en säregen sägen i ett obestämt nu.
En grupp människor har flytt och sökt sin fristad uppe på fjället, då de inte längre stod ut med den fientliga trakt där de haft sin tillvaro. Det sjuder i marken och i människorna runt om den plats där tvillingarna går och växer. Det fjällnära karga livet tär på sina invånare. De finner så sitt kall i livet: Eskil ägnar sig åt de dödas väl och Lucinea åt de som skall föda. Naturen. Hon är ljusbringerskan; platsen där de vistas är ömsom stilla, ömsom ursinnig och föränderlig. Det hela är sagolikt, stämningsmättat och mycket vackert.
Tvillingsmycket visar prov på ett särpräglat berättande och i sin tonsäkra poetiska begåvning har Linnéa Axelsson en enastående förmåga att skildra människornas inre, nästan språklösa medvetande. Omgivningarna undersöks genom mikroskopiska bilder som läggs sida vid sida. Det handlar om flykt och rädsla, längtan efter närhet och värme. Och om krafter ömsom skapande ömsom destruktiva.