"Ni skall inte tro att ni är någonting!" Det var ingen hejd på ordflödet när Ann-Mari Lindbergs far hetsade upp sig, vilket skedde ofta. Då niade han till och med sin egen dotter.



Edmund Lindberg flyttade utfattig till Helsingfors vid tiden för första världskriget, men blev förmögen genom lyckade stenhusbyggen och som direktör för Ivalo bad i Rödbergen. När han bildade familj blev han Pappa med stort P och styrde och ställde helt efter eget behag.



Livfullt och med stänk av humor berättar dottern om sin strama uppväxt under vinter- och fortsättningskrigen och åren därefter i skuggan av den självupptagne fadern.



Boken är samtidigt författarens kärleksförklaring till Rödbergen. Hon blickar med vemod tillbaka på trähuslängorna där arbetarklassen bodde, gränderna med barnens fömställen, de mörka och spännande portgångarna, kvartersbutikerna. Idyllen försvann under efterkrigstidens rivningsraseri och i dag heter stadsdelen i folkmun "Lilla Paris".