Det började som ett infall och spårade ut i en illusion: att en modedocka skulle finnas i Sverige i form av en handstor hemslöjdsfigur från renässansen. Trots att modedockan först omnämns under rokokon som minst en meterlång mannekäng professionellt tillverkad för att förevisa det senaste modet med en sådan precision att kläderna kunde tjäna som förlaga till kopiering. En hemsydd småsak, som dessutom saknar vitala delar, lever inte upp till det.



Det är en sak när barn låtsas att deras docka är en modell. Det är en helt annan affär när museiintendenter och dräkthistoriker gör en artefakt till något den aldrig har varit, återberättar amsagor och anekdoter, löper amok med anakronistiska analogier, åsidosätter proveniensen et cetera. Till slut framstår det oegentliga som om det vore ett bevisat faktum.



Denna modehistoriografiska undersökning klär av de falska föreställningarna som har klätt upp en vanlig docka till en modedocka. Linda Rampell är fil. dr, designteoretiker och författare.