Ett år har gått. Zahra och Mattias går i nian och är trevande kära i varandra. Allt verkar vara ”som vanligt”. Ingen pratar om branden på skolan längre. Då får Mattias mess av Göran, alltså Döden. Han behöver hjälp. Nu. Fredrik Persson och Linda Belanner har gjort det igen. Med klockren ton och befriande humor låter de nu ge ut uppföljaren till den spännande debuten Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll.
Så här ligger det till: Sebastian trivs lite för bra med sitt nya jobb som Dödens andreman. Han mopsar sig mot Göran, njuter av att hämta folk och går över sina befogenheter. Göran hinner inte med sin del av jobbet, att leverera dem vidare dit de ska efter döden. Som Pipis. Nu är det är för många som befinner sig i gränslandet mellan liv och död. De är förlorade. Görans mobil är full av mess från Görans brorsa, som i bakgrunden bestämmer vart de döda ska levereras. Och han gillar inte strul. Verkligen inte.
Innan Göran hinner ta hand om dem samlas de döda som zombies med blött hår i stadens bingohallar, det är dödens väntrum. När för många av de förlorade samlas och inte kommer vidare så sipprar alla deras hemligheter, saker de gjort och kanske ångrar, ut till de levande. De levande ”ärver” hemligheterna och blir då riktigt elaka mot varandra. Hemligheterna förgiftar deras sinnen. Och om de döda inte får dö, så blir det omöjligt för de levande att leva.
I Fredrik Perssons och Linda Belanners nya urban fantasy-roman finns sköna personporträtt, lätt skruvad humor och en stor portion värme.