Salivspår och snö tynger sidorna. Poeten Lina Bonde tecknar och frågetecknar i snön som fortsätter att falla över stillastående normer, minkburar och tågräls. I denna bultande debut möter läsaren ett jag som berörs av uppväxtens österbottniska landsbygd, det snötäckta landskapet, men också av Berlin som erbjuder flera sätt att finnas till på. En forskande blick på vardagen blandas med lustfyllt sex.

Bonde tänjer på språkets gränser och låter läsaren bli del av det. Kroppsliga erfarenheter uttrycks genom skiftningar i språket: bygden blir blygden och drömmer blir mardrömmer.

Tecknar snö är en visuell och oblyg poesidebut om minkar, homosexualitet och det största: att inte höra hemma någonstans men ändå kanske hitta hem. Dikterna kännetecknas av en lyhördhet för exakt tid och plats och en skärpa i det oförväntade. Tecknar snö är också ett ambivalent kärleksbrev, en ostämd serenad till hembygden.